VAD ÄR SJÄLAVÅRD?
Kristen själavård är inte bara ett möte mellan två personer där en är lyssnare (själavårdare) och en är den som anförtror sig (konfident). Kristen själavård skiljer sig från terapi och andra typer av samtal i det att Gud aktivt inbjuds att närvara i samtalet.
För ett själavårdande samtal krävs inget mer än att Gud inbjuds att närvara när någon är villig att öppna upp delar av sitt inre för en annan människa och att den andre lyssnar. Som kristna behöver vi alla den här typen av samtal där vi för en stund visar delar av oss själva, för någon som är villig att lyssna. Denna typ av själavård sker ständigt i vår församling och kallas ibland för den oorganiserade själavården eller vänskapens själavård. Ett namn som används just för att det ofta är det vardagliga samtalet mellan vänner som kan ske i kyrkan likaväl som vid någons köksbord eller på skogspromenaden. Detta är den viktigaste själavården, där det handlar om att vara medmänniska och detta är varje kristens uppdrag. Paulus uppmanar oss i Romarbrevet 12:15 att glädja oss med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter och i Galaterbrevet 6:2 att bära varandra bördor.
Detta dokument kommer framför allt att handla om den typ av själavård som brukar benämnas som den organiserade själavården eller enskild själavård. Vi behöver alltid vardagens vänskapsrelationer för att hämta, styrka, kraft och livsmod hos varandra men under vissa perioder i livet så behöver vi också gå in i ett rum och veta att det vi yppar, inte lämnar det rummet. Vi behöver veta att personen vi visar vårt ansikte för kommer att ge oss sin odelade uppmärksamhet och att han/hon också klarar att ta emot vårt hjärtas djupaste ångest och förtvivlan.
Detta är inte varje kristens uppdrag eller gåva men den kristna församlingen har genom historien alltid erbjudit detta och särskilda personer har avskiljts och utrustats för denna tjänst. I Korskyrkan har församlingen avskilt några personer för att, under tystnadslöften, möta människor i det stängda rummet. Det här dokumentet har som syfte att beskriva deras tjänst och uppdrag.
Kristen människosyn, grunden i själavård
Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom (Psalm 8:5).
Bibeln är tydlig, varje människa är skapad till Guds avbild och vårt människovärde ligger i att vi är och inte i vad vi gör eller presterar. I själavården i Korskyrkan vill vi i varje möte med en annan människa förmedla att hon eller han är värdefull oavsett vilka omständigheter i livet som personen befinner sig i. Vi är också helt säkra på att oavsett hur hopplös en livssituation än ser ut så har Gud en plan för varje människa och han har gett oss alla olika gåvor, tallanger och egenskaper.
Vi vill betona en helhetssyn på människan utifrån Bibelns människosyn. I bibeln är människan en integrerad helhet. Ande, själ och kropp kan inte skiljas ifrån varandra, utan är inflätad i varandra. Själen kan inte ses skild ifrån kroppen, ej heller kroppen från anden. När vi har ont i själen leder det ofta till värk i kroppen och förnekade andliga behov kan ligga bakom känslor av meningslöshet och tomhet. Människan är med andra ord en psykosomatisk helhet. Denna insikt har allt mer kommit att påverka även modern sjukvård. I bibeln står ofta själen för hela människan, likaså kroppen. Delen står för helheten. Vi är vana att läsa ” Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ”. Men människans själ står för hela människan. Det är inte bara människan själ som kan gå förlorad, utan hela människan. Därför har Bibeln 2000 valt att översätta meningen så här: ”om hon får betala med sitt liv”. Vidare när Paulus skriver att vi ska: ”frambära våra kroppar som ett levande heligt offer som behagar Gud”, menar han uppenbart inte bara våra kroppar. Därför är det helt korrekt av Bibeln 2000 att i stället för ”era kroppar” välja orden ”er själva”, för att vi ska förstå den ursprungliga betydelsen. Paulus skriver:
Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer (1Tess 5:23).
Paulus syfte var inte att beskriva människan som tredelade, utan för att uttrycka att Gud bryr sig om hela människan. Mottagarna av Paulus brev hade en grekisk människosyn, vilket innebar en mycket tydlig uppdelning av människan i ande, själ och kropp, där kroppen inte hade något med människans gudomliga ursprung att göra. Men Paulus som var jude skriver detta inte för att beskriva människan som tredelade, utan för att betona Guds omsorg om hela människan. Helheten är viktig, inte uppdelningen. Gud är angelägen om att bevara hela människan.
I själavården innebär detta att hela människan med alla hennes behov och hela hennes livssituation är viktig i samtalet. Inget som tillhör det mänskliga livet är tabu att samtala om och för själavårdaren bör inget mänskligt vara främmande. En smekning berör inte bara vår kropp, utan även vårt inre. Sorg i hjärtat kan göra oss fysiskt sjuka och våld mot kroppen gör ont i själen. I bibeln uppmanas vi att smörja de sjuka med att olja och lägga våra händer på dem. Fysisk beröring kan alltså också vara ett redskap för Guds helande omsorg.
Som församling är vi rotade i övertygelsen att Gud älskar varje människa och att han ytterst visade hur mycket han älskar oss genom att ikläda sig männskliggestalt och att Jesus på korset bar all smärta, all synd och alla lidanden. Att Jesus dog för oss alla, att han uppstod och att vi genom att åkalla hans namn får förlåtelse för vår synd och gemenskap med Gud. I själavården innebär detta att korset alltid är centrum i samtalet och det är en plats för att ta emot förlåtelse, upprättelse och helande både för själavårdaren och konfidenten.